Vad är ‘De assimilerade’?

Mitt namn är Robin Tinglöf och jag är upphovsman till utställningen De assimilerade. En utställning som handlar om att hitta sina rötter.

År 2014 hittade jag mina rötter hos Resandefolket och i en ganska okänd del av svensk nutidshistoria. En historia kantad av förföljelse och institutionell rasism där målet under 1900-talet var att utplåna en del av den svenska befolkningen, de resande eller de som också kallades för ”tattare”. Med praktiska åtgärder så som omhändertagande av barn och tvångssterilieringar arbetade kommuner, myndigheter och institutioner målinriktat med att förbättra det så kallade ”människomaterialet” och den svenska folkstammen.

Tio-tusentals svenskar, inklusive mig själv, är frukten av den hårdföra politik som fördes mot Resandefolket under 1900-talet och vi är ‘de assimilerade’.

Om detta vill jag berätta i min utställning. // Robin Tinglöf

Här kan du läsa mer om De assimilerade

Lyssna på Podden De assimilerade!

10 spännande avsnitt för reflektion och fördjupning. Finns på bl.a. på Acast och Spotify.

  1. Min mor tattarungen – del 1 (Gäst: Monica Tinglöf)
  2. Min mor tattarungen – del 2 (Gäst: Monica Tinglöf)
  3. Min mor tattarungen – del 3 (Gäst: Monica Tinglöf)
  4. Sonny Eisfeldt och vår surrealistiska familj (Gäst: Sonny Eisfeldt)
  5. Bröderna som inte visste (Gäster: Dannie Tinglöf, Kevin Tinglöf)
  6. Bara för att jag är född tattare (Berättelsen om Curt Magnusson)
  7. Vi blev det osynliga folket (Gäst: Britt-Inger Hedström Lundqvist)
  8. Ett samtal om boken Oönskade i folkhemmet (Gäst: Soile Tinglöf)
  9. I sanningens tjänst (Gäst: Bo Hazell)
  10. Berättelsen till utställningen De assimilerade

Jag tillhör de assimilerade

Assimilation (från latin assimilátio, ‘göra lik, efterbilda’), eller assimilering, syftar på den process genom vilken en minoritet, om processen är fullständig, helt överger sin egen kultur så att de ursprungliga kulturskillnaderna försvinner. – Wikipedia

I skrivandets stund vet jag inte den exakta anledningen till att min mor vid elva månaders ålder blev placerad i en fosterfamilj. Det jag vet är att barnavårdsnämnen vägrade hennes biologiska mor rätten att få sin dotter tillbaka och att det som hade sagts vara en tillfällig lösning i själva verket var tänkt att bli livslång. Det var heller aldrig tänkt att min mor skulle få reda på sitt ursprung vilket gjorde att hemlighetsmakeriet och den sociala kontrollen var total. Likt karaktären Truman Burbank i filmen The Truman Show fördes hon bakom ljuset genom hela uppväxten och ända till vuxen ålder. De flesta i hennes omgivning visste nog om sanningen men lät sig dirigeras av den oerhört kontrollerande fostermodern.

När min mor var trettiofyra år gammal hände något oförutsett och något som fullständigt vände upp och ner på allting. Det var en kusin som, säkert i all välvilja, ställde en mycket oväntad fråga.

”Förresten,  Monica, har du träffat dina riktiga föräldrar nånting?”

Min mors världsbild störtade i den stunden samman och i allt kaos som uppstod bröts kontakten helt med hennes fosterfamilj.

En kort period på åttiotalet fick min mor kontakt med sina biologiska föräldrar och vi hälsade på dem i deras lägenhet i Uppsala. Jag var då runt sju år gammal och minns att det pratades om att mina morföräldrar hade varit involverade i någon slags cirkusverksamhet men att det var något de inte gärna berättade om. Kontakten mellan min mor och hennes biologiska föräldrar återupprättades aldrig riktigt vilket medförde att vi heller aldrig fick veta någonting mer om vår gemensamma historia.

I boken (Antizaganism i statlig tjänst) visar författarna via arkiverade remissvar och skrivelser att Socialstyrelsen var mycket aktiv och pådrivande när det bland annat gällde tvångssterilisering, inventering och tvångsomhändertagande av barn. Granskningen visar också att myndigheten drev en medveten linje och att detta inte var något verk av några enstaka personer. (…) Att vara rom eller resande under 1900-talet har inneburit att på ett eller annat sätt påverkas av myndigheternas åtgärder. Man kan själv ha varit utsatt eller ha en anhörig som utsatts, man kan vara uppvuxen med berättelser om vad som hänt tidigare generationer. – Socialstyrelsen

Det sista året har det kommit till min kännedom att jag är ett av dem. Ett av många barn vars föräldrar omhändertogs med tvång och sattes i fosterhem eller i barnhem med syfte att assimilera och i slutänden radera en hel folkgrupp. Resandefolket.

I paret Myrdals svenska folkhem är jag förmodligen ett lyckat exempel. En framgång. Jag tillhör ju de assimilerade.